Efter Caterpillar skulle vi göra Brass Monkey från Cross Ankle Release. Det känns som ett sånt där omöjligt trick för mig. Jag är inte alls trygg i Cross Ankle Release. Folk säger att jag sitter och jag tror typ att jag gör det också, men jag vågar ändå inte. Det känns inte alls tryggt. Det blir hemläxa på den! Att därifrån försöka nå stången verkar omöjligt och sen ska man släppa lite på benen och greppa i knävecket... Gillar inte att greppa i knävecket. Inte för att det gör ont i huden, utan för att det oftast tar på sidan av min vadmuskelknut. Så denna kombo av omöjliga saker kändes, ja omöjlig. Men Emelie är ju så glad och peppig att man försöker ändå. Nånstans mitt i hängde jag upp och ner och ville ge upp "det gåååår inte", men Emelie släppte inte ner mig från stången, haha. Och sen på något sätt hamnade jag i en Brass Monkey och hon kunde släppa mig. Jag vet inte riktigt vad som hände men det har hänt förut med Emelie. Det är nån slags magi.
På vägen hem får jag in plötsligt insikt. Eftersom jag har dåligt grepp med benen på vintern använder jag greppspray och greppar stången med så mycket yta som möjligt på låren för att jag ska känna mig någorlunda trygg. Så när jag hänger i Inverted Crucifix klämmer jag som bara den samtidigt som jag typ är klistrad vid stången och när jag då trycker mig upp i Caterpillar så SLITER jag loss mig från greppet vid låren. Det blir ett annat grepp och lite ostadigt. Och resulterar i mycket blåmärken. Bildbevis nedan.
Dagen efter såg det nästan ännu värre ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar