Backbendsteroider

Igår hade jag ordentlig träningsvärk på insida lår och mage. Men backbends blev det ändå!
Vi var inte så många. Två instruktörer, två contortionists, en stark och vig pilatestjej. Och jag. Det är väldigt inspirerande att träna men så duktiga människor men jag är ju alltid väldigt mycket under de andras nivå. Jag får ju se det positivt att jag ändå får träna med dom. Vi började med assisterad blockstretch som av någon anledning kändes lite konstig. Tror jag låg konstigt och att jag inte var van vid assistans, lyckades som inte sjunka. Nelle sa att jag såg lite spänd ut. Supermans gick mycket bättre än förra omgången. Nelle sa att det var som en annan människa, att jag tagit backbendsteroider, haha. Det där ska jag leva på resten av terminen! Swan dives var katastrof som vanligt. Min kropp vägrar fatta.

Under axelstretchen kändes det lite konstigt i min vänstra axel, som att den skulle ploppa ur led samtidigt som jag inte kände nånting i högra. Har ju svaga axlar med mycket spänningar så jag hade väl en dålig axeldag. Axeln var en anledning till att jag skrek till under de assisterade bryggorna. Min ångestövning. Nelle säger att jag inte ska vara rädd, jag går inte sönder, jag kommer inte göra framsteg om jag motarbetar henne. Men det KÄNNS som att jag ska gå sönder. När hon tryckte mig framåt/uppåt så var det jätteobehagligt i ryggen samtidigt som det kändes som att vänster axel skulle fara ur led och då tappar jag all kraft i den armen. Därav skriket. Pratade med Nelle efteråt om hur jag ska signalera innan jag får panik och skriker. Hon pratade lite om att jag inte kan gå sönder i den positionen, att min axel faktiskt aldrig farit ur led och att jag måste slappna av och inte motarbeta så mycket. Och framförallt sluta skrika. Vi kom fram till att jag skulle klappa i marken när jag får nog i alla fall, om det känns som att något ska ploppa. Om jag bara är rädd ska jag försöka jobba igenom det. Hade nästan glömt hur mycket psykiskt det är i backbends för mig. Måste som jobba emot mina reflexer hela tiden samtidigt som jag ska lära mig använda muskler som jag inte brukar använda. Benstretch är ju också jobbigt och smärtsamt men jag får inte samma känsla av att gå sönder. Sen är det också jobbigt för mig att släppa kontrollen. Någon annan drar i mig och jag är i en position där jag inte riktigt kan sätta stopp. Om Nelle drar i mig i en brygga och jag kämpar emot så är det ju Nelle som "vinner".

Precis innan jag skulle sova kom jag på att jag inte alls kan klappa i marken. Jag står ju i brygga men händerna kring någons anklar! Får säga stopp eller nåt istället.

Trots att gnäll så är backbends otroligt givande och det är jättekul att följa sina framsteg. Det är ju därför jag går dit ändå ;)

Status träningsvärk: rygg, mage, lår och skuldror.